Jo, jag har länge haft en tanke. Jag är väldigt känslig efter hur vädret är och jag har kommit fram till att vädret liknar hur människor känner sig.

Solsken är som leenden och skratt och att vara strålande glad. Allting känns uppåt och glatt och livet leker.

Att vara melankolisk eller sur eller deppig jämför jag med molnigt väder. Ingenting blir åstadkommet av varken deppigheten eller monlen. Och att det inte åstadkommer nånting gör en ännu mer deppig. Ond spiral.

Regn är som att gråta - befriande på något sätt och man mår bättre av det. Regn känns bättre än en endast molnig himmel. Att vara deppig är bara irriterande och man är så trött på det så man skulle hellre gråta - precis som jag föredrar regn över mulen himmel. Både regndropparna och tårarna blöter ner oss men det är värt - för man får nånting tillbaka.