Nu pratar ju alla om frågan om man skulle göra abort eller inte om man fick reda på att barnet man bär på har Down syndrom. Och när jag läser på nätet så är åsiktena väldigt olika och vissa människor tar det mer allvarligt än andra. Det är ju så klart en svår fråga.

Hur stor rätt har man att "leka gud" och adoptera bort barnet? Och hur stor rätt har man att sätta ett barn till världen med något så allvarligt som Down syndrom? Här finns en av många bra artiklar om det här ämnet på Aftonbladet. Och här är finns en röstning på Aftonbladet.

För att ha en syn på vad man ser i den här frågan måste man ju också se till sin syn på abort i vanliga fall. Personligen tycker jag att folk inte ska skaffa barn om man inte är 100 % säker på att det är det rätta för föräldrarna och barnet som kommer. Jag säger inte att ett barn måste vara planerat för att man ska föda det. En del par får ju barn oplanerat och blir ändå väldigt bra föräldrar. Men jag tycker att man ska vara redo på alla olika plan om man faktiskt ska ta ansvar för en riktig människa i 18 år.

Problemet är ju att folk tycker man dödar ett barn vid abort men jag anser inte det. Jag anser att man inte kan dö innan man är född..... Logiskt tycker jag..... men det tycker ju tydligen inte alla. Jag anser att så länge barnet är kvar i kvinnan så bestämmer hon över sin egen kropp.

Jag blir orolig om en del människor föder ett barn bara för att de inte klarar av att göra abort. "Jag klarar inte av Alternativ A - så jag kör på alternativ B". (Ironin är ju att Abort börjar på A och Barn börjar på B - barn börjar ju till och med på BB...... ojojoj..... här var vi roliga.....).

Men seriöst, det jag menar är att man ska ju inte behöva använda uteslutningsmetoden för att avgöra om man ska behålla barnet eller inte. Fler faktorer än så borde spela in till ett sånt viktigt beslut. Att tycka att det är för grymt att göra abort är knappast kvalifikation nog för att bli en bra mamma....

Tänk bara hur folk skriver CV och intervjuas i flera omgångar för ett nytt jobb. Och hur blivande adoptivföräldrar går igenom massor av pappersarbete och granskningar för att få ett barn. Ska det vara enklare att gå igenom såna saker än att föda ett barn? Vad jag försöker säga är att man måste vara LÄMPAD för att vara förälder. Inte bara råkat bli gravid och inte klara av att göra abort. Det är värre att för barnet att födas om man inte är redo, lämpad och säker - än att göra abort! Man kan ju föda barnet och adoptera bort det, men det kan ju vara väldigt jobbigt. Och egentligen behöver vi inte fler barn när befolkningen alltid ökar, när det nu redan finns så många barn att adoptera.

Det finns inget viktigare än att ge ett litet barn så bra förutsättningar man kan och kan man inte bör man fundera över situationen.

Många föräldrar blir förvånade när de stöter på par som väljer att aldrig skaffa barn. Som att de är onormala. Jag tycker att människor ska behöva en bra anledning att skaffa barn - inte en bra anledning att INTE skaffa barn! Förstår du vad jag menar? För det är så otroligt viktigt när man faktiskt ska uppfostra ett eget barn. Man är inte alltid redo att bli förälder bara för att man blir gravid.

Så hur påverkar detta Down syndrom-debatten? Min åsikt är att det inte är något fel i att abortera ett barn som har något så allvarligt som Down Syndrom. Man ska kunna beskydda små barn från så mycket lidande man kan. Vad tycker du?