Idag är allt stressigt som tusan! Jag kommer just hem från att ha kollat ögonen på ögonkliniken på sjukhuset och handlat på Apoteket, ÖB och Willys och nu kastar jag i mig pasta bolognese och två Pågen Javisst-smörgåsar tror jag de heter och bloggar på samma gång.... stress.... stress......och ännu lite mera stress.

Jag skrattar fortfarande åt hur jag irrade omkring i korridorerna på sjukhuset. Alla dessa olika hissar, korridorer, väntrum och receptioner överallt. Och när jag skulle ut därifrån var det ännu svårare. Jag och två andra personer åkte till våning 4 fast vi tryckte på 1. Senare kommer jag ut på våning 1 och går dit jag tror jag kom ifrån och villar bort mig totalt. Återvändsgränder överallt eller värre, nya långa korridorer jag går i länge innan jag inser att det är fel.... Eller går tillbaka men sen tänker.... "nja det kanske var rätt ändå - där jag nyss provade". "Är jag den enda människan nere i det här råtthjulet?". Det finns ingen att fråga. Till slut kommer jag ut i en stor korridor som leder till ett litet väntrum jag känner igen som ligger nära huvudingången till hela sjukhuset. Och jag parkerade ju vid ögonkliniken.... fan också! Så jag går tillbaka i kulverten och allt känns som katakomber fulla av ruskigheter... Allt får mig att tänka på boken "Hanteringen av odöda" av John Ajvide Lindqvist (som jag bara vågade läsa början av) då karaktärerna går under ett sjukhus i Stockholm fullt av levande döda.... Till slut hittar jag tillbaka där jag började och inser att ögonkliniken har sin ingång på våning 2..... gissa om jag kände mig snopen.......

Om knappt en halvtime ska jag träffa mina föräldrar och åka på nåt slags föredrag om andlighet med en biskop. Jag vet inte om jag tycker en biskop är rätt person att tala om andlighet.... det låter mer som något en new age-anhängare, trädkramare eller kanske en hippie skulle prata om. Nu för tiden kan jag bara gissa att biskopar håller sig till synd och skam och liknande som de vill förespråka.... Men men... jag ska gå dit med öppna ögon. Men om jag ska vara ärlig gå jag mest dit för att jag älskar omgivningen ute på den ö där föredraget ska vara. Jag älskar att fota därute så det ska bli kul.

Och igår.... wow jag blev riktigt imponerad av True Blood. Det var skickligt gjort och inga lösa trådar nånstans. Underhållande och spännande. Jag gillade det verkligen! Hur kunde kritikerna inte ha gillat serien i början? Eller har jag fått allt om bakfoten....? Jag vet inte. Men jag gillade DEFINITIVT vad jag såg igår. Go, Alan Ball!!!!

Och så vill jag bara säga tack till de få som läser min blogg. =) Jag tycker det är så kul att ni är några stycken som läser fast jag är en sån fräsch bloggare. Så tack!

Jag rättar ev. stavfel senare ikväll! Hinner inte nu! Puss!