På tal om "Night", som jag skrev ett inlägg om för några dagar sedan började jag skriva mer om ämnet. Jag vet inte varför jag (och så många andra) tycker andra världskriget är så mycket mer intressant än alla andra krig. Kanske för att i de flesta krig har man två arméer som strider mot varandra till skillnad från WWII då så många dog utan att kunna försvara sig. Eller kanske för att det då visades på en grymhet som inte hade stötts på tidigare, eller kanske inte bara DOKUMETERATS tidigare. Inte till samma omfattning i alla fall. Eller bara p.g.a. nazismen i sig. Jag vet inte.

Jag tycker alla människor är lite för rädda att bli berörda nu för tiden. Jag tror de flesta tål mer än de anar. Men det är klart att jag också har hört historier jag önskade att jag inte hade hört. Mietek Grocher, som överlevde Warszawas getto och nio läger, varav sex koncentrationsläger (och rymde ut ur en gaskammare!), föreläste i min skola för många år sedan och det var väldigt intressant. Just en sak han berättade om tyckte jag var så mycket värre än alla andra. Som verkligen fastnade i mitt minne som jag nog önskar att jag hade sluppit höra. Så jag ska inte skriva det här för då får ju du samma problem att få ur det ur minnet. Men du kanske förstår vad jag menar med att en del negativa saker kan komma in i huvudet och aldrig komma ut igen.