Jag har läst i så många bloggar om Blog Awards, som jag tyvärr inte får se det på tv för jag har inte tv400..... *snyft snyft*.

Jag tycker det är kul att känna att det blir som ett community bland alla bloggare. Dels de, de kända bloggarna. Och så vi som är helt okända och skriver i varandras kommentarer hela tiden. Det är KUL! Och att blogga som aktivitet att ägna sig åt tycker jag också om. Jag har även som liten skrivit mycket och många noveller och sånt, bl.a. i skolan (och några som blev riktigt bra faktiskt).

Men p.g.a. min dyslexi och att jag lägger ner för mycket ork på att det ska bli bra så har skrivandet blivit svårare och svårare med åren. Så det är kanske bra att använda bloggen för att bibehålla lite skrivande i vardagen. Och jag gillar att komma på nya saker att skriva om varje dag (för än så länge är det inte ansträngande). Och jag gillar att tänka vid alla nya upplevelser och tankar som poppar upp i huvudet: "är det här nånting jag kan blogga om?".

På tal om det, hur ofta håller vi faktiskt i en riktig penna längre......? För mig är det bara om jag gör sudoku eller skriver på en kupong i kassan på mataffären!

Men, tillbaka till Blog Awards, jag tycker Foki förtjänade att vinna Bästa blogg även om jag inte skulle ha röstat på henne. Jag föredrar nog Kenzas blogg om jag ska vara ärlig. Hon är rolig och underhållande och jag kikar in där varje dag. Jag är inte så intresserad av mode men jag gillar konstigt nog ändå bloggen. Kenza själv har ju också en väldigt snygg klädstil.

Fokis blogg läser jag inte lika ofta. Men den är ju också underhållande men eftersom hon mest refererar till olika saker hon har hittat på nätet så känns det inte lika spännande att kika in.

Vad som irriterar mig är att elaka bloggerskor som bloggar bara för att vara dumma mot andra. Tänk att de går efter läsarantal och inte kvalitet. Kategorin Årets kaxigaste, som Kissie vann är ju inget som borde eftersträvas!

Kenza fick inte ens en nominering i år..... Men i alla fall, Kenza fick ju nyligen 100 000 besökare så hon borde ju ändå känna sig glad. Så GRATTIS, Kenza!